Dagar som den här, när man gör mycket, är både väldigt långa och korta på samma gång. Det var längesen det var morgon, och känns som att allt man gjorde tidigt var väldigt längesen. Samtidigt går det ju mycket fortare när man är sysselsatt. Idag har jag:
- Träffat Eljo hemma hos henne.
- Ringt en massa folk om en massa jobbiga saker.
- Hälsat på pappa och Marie.
- Ätit tacotallrik på Amorita med pappa, Marie och Henric.
- Varit på kör.
Känns som en bra dag överlag. Det som förpestar alltihop dock är den här förtvivlade jakten på sommarjobb! Orkar faktiskt inte gå in på allt just nu, men jag kan säga att det för tillfället ser ganska mörkt ut. Jag kanske möjligen ser en liten ljusning, men jag vågar knappt hoppas! Nej, det törs jag faktiskt inte. Men det är ju samtidigt svårt att låta bli, och man ska ju inte tappa hoppet, eller hur? Nej, fy för detta alltså! Usch, blä och sura strumpor!
Imorgon ska jag luncha med mamma i Falun, alltså äta ute för TREDJE dagen i rad! Varför ska det alltid vara så? Kan inte det goda sprida ut sig lite? Man går ju omkring och är konstant mätt. Henric steker pannkaka till matlådan i köket och det betyder att det är onsdag. Snart blir det film. Bienas noches, amigos!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar