Lucka 5 - Det fulaste som finns

Det måste ju ända vara en blobfish! Finns det något fulare? Jag kan då inte komma på något! Är tacksam att det inte är något man direkt brukar stöta på ute i skogen.

En tillfällighet eller väl uttänkt?

Henric hade en bra fråga för ett tag sedan. Varför har man en kanin på en förpackning till en produkt som ser ut som kaninbajs? Det är en intressant iakttagelse måste jag säga... Tror ni det är meningen? 

Sugrörets räddning

Jag har som jag skrev igår inflammation i käket och det har i några dagar varit väldigt svårt att dricka då det har ilat i hela käken när jag har haft vatten i munnen. Knepigt problem och jag har varit lite törstig i flera dagar nu. Ikväll däremot fick jag ett rosa sugrör av Marie så nu kan jag dricka hur mycket vatten jag vill för jag kan suga ner det i halsen på en gång! Bra va? Och så känns det ju lite extra festligt att dricka vatten.

Tur att det finns experter

 

Så här stod det på tidningen förra veckan. Vad kan det bero på att det är så kallt? Hmm... Jag vet! Där är januari! Det är alltid kallt då, det kallas vinter. Tur att man kan köpa tidningen och få reda vad experterna säger, ifall man skulle ha missat att det är vinter och börjat undra varför temperaturen utomhus är så låg. 

Lucka 23 - En bild som jag aldrig har lagt upp

Ni kan väl få den här fina bilden då. Mig som tonåring. Och nej, det är inte mina riktiga tänder, det är sådana där godiständer som finns som lösgodis. 

Lucka 22 - Jag ritar min familj

                  Peter                Mamma               Jag                  Henric                  Pappa                     Marie

Lucka 13 - Ett gammalt dagboksinlägg

Det här är min dagbok som jag köpte på en marknad när jag var sju år. Hon hette Emilia, för det står så  baksidan av någon anledning. Den hade dessutom ett litet lås på sidan och i den skrev en jag massa om hur kär jag var i en kille i min klass. Här kommer hemlisen:

Hej! Emilia vet du det är så konstigt fast jag bara är 7 år men snart er 8 så är jag faktiskt kär i kenny han går i min klass. jag går i klass 1B. vet du han är jette schyst men han svär och det gilar jag inte. men han vill bli brandman. men jag vill jobba med hästar men det blir så olika men jag älskar honom endå han är så snell.

Och så hade jag ritat en bild på mig sittandes på en häst och Kenny i en brandbil. 

200-årsdagen

Idag fick jag ett sms av min svärmor där hon skrev och gratulerade på 200-årsdagen. Det är nämligen så att idag fyller familjen Hermansson/Bergwall 200 år tillsammans, alltså Henrics föräldrar, deras två barn med varsin respektive. Vi satt för något år sedan och räknade ur när vi skulle fylla jämnt tillsammans och räknade inte bara år, utan även exakt antal dagar (det tog en stund) och kom till slut fram till att detta skulle ske 27:e november 2012. Min svärmor skrev upp det på en lapp och idag fick vi en påminnelse om detta. Gissa om jag blev glad? Men tyvärr kunde vi inte fira denna dag tillsammans, då vi befinner oss på lite olika håll...

Lussesvan

På Kreta hade de jättefina bakverk i fönstret på ett bageri. Dessa kallade vi för lussesvanar! Fina va?

Sjöodjur?

Kamouflerad fefferoni?

Ser ni också fefferonin bland höstlöven? Eller ja, det som åtminstone i mina ögon ser ut som en fefferoni...

Historien som den förrymda kaninen

Idag skulle jag och Marie gå ut och äta lunch tillsammans och när jag kom utanför dörren stod hon och min granne utanför dörren och tittade på vad jag trodde var en katt. Kollade man närmare på den såg man att det var en kanin som skuttade för sig själv. Ingen av oss visste vem kaninen tillhörde, men grannen fick till slut fatt på den och vi var tvungna och gå, så jag kommer inte få veta hur kaninhistorien slutade förrän jag träffar på grannen nästa gång. Vi får verkligen hoppas att den kommer tillrätta. Hoppas inget stackars barn sitter och gråter över sin försvunna kanin bara...
I situationer som denna brukar jag alltid tänka mig vad som skulle hända om det och det hade hänt... Till exempel vad som skulle ha hänt om jag hade tagit hand om kaninen. Vad hade jag gjort? Var hade jag lagt kaninen? Vad hade den fått att äta? Den hade förmodligen fått bo i vår dusch tills jag hade hittat ägaren och fått vårt kylskåps för nuvarande enda morot så länge. Ja, så fortsätter tankarna hur långt som helst tills jag inser att det faktiskt var grannen som tog hand om den. Är ganska svag för just kaniner dock, så nog hade jag inte direkt haft något emot att vara kaninvakt en stund om det hade behövts.

I brist på bild på kaninen i fråga så får ni en paintkanin av mig. (Ja, jag hoppas att jag kan rita finare bilder i paint om jag skulle lägga ner lite mer tid på det...)

Tvålkonst

Så här spejsat kan det bli om man byter tvål innan den gamla tvålen är slut! Fint va?

Världens längsta grillpinne och foliebananer

Detta var min semesters höjdpunkt. Grillmys i lillstugan om natten. Henric har förut gjort en grillpinne som är hur lång som helst. Det är typiskt honom det! Ska det vara så ska det vara lite extra, lite lyx på det hela. Inte lyx för en massa pengar utan lyx som man fixar själv. Typ som att man kan sitta i sängen och grilla korv vilket jag gjorde tack vare Henrics superlånga grillpinne. Dock fick Henric gå fram och titta på korvarna ibland efter min kommentar:
"Det är ju liksom lite svårt att se hur det går för korvarna härifrån." Gjorde i ordning korvarna gjorde han också, det enda jag behövde göra var att sitta i sängen och hålla i pinnen. Det är min man det! Bortskämd, det är jag det.

Sen blev det grillad banan med Schweizernötchoklad i. Det åt vi (håll i er nu...) hela fem gånger på semestern! Det är grejer det. Bananas in foliepyjamas!

Vi hade Aladdin med oss på bion

Har ni någon gång suttit med en aladdin-ask på bio? Det har jag och Henric. Vi satt där igår och såg på Batman-filmen med en aladdin-ask (som vi hade impulsköpt billigt på Hemmakväll alldeles innan) och en stor popcorn efter kommentaren: "Man är ju faktiskt bara på bio en gång i livet."

Inte riktigt sant kanske, men det framkallade en hel del fniss. Man lär ju få lyxa till det lite, för bio är vi på alldeles för sällan. Vad passar då bättre än att sitta och smaska "trillingnöt" när man ändå är där?

Davy Jones

Ser ni Davy Jones? Med pirathatt och allt? Han dök upp på min burk med Bärry.

Brev till min röst

Kära röst.

Jag saknar dig. För var dag som går så saknar jag dig mer. Jag antar att det är som med den där kon som man inte saknar förrän båset är tomt. Jag saknar att göra en massa roliga saker med dig, som att sjunga, skratta och babbla natten lång. Det finns visserligen bit av dig kvar hos mig hela tiden, precis så att jag kan fungera, men jag orkar inte mer nu. Du fattas mig!

Din frånvaro påverkar mig hela tiden och jag blir hela tiden plågsamt påmind om hur mycket jag saknar och behöver dig, framförallt när jag svarar i telefon eller ska ropa.

Nu ligger det till så att jag ska sjunga på bröllop om lite drygt en månad och jag skulle verkligen behöva dig då, eller rättare sagt, jag klarar mig inte utan dig!

Snälla röst, kom tillbaka! Jag saknar dig och jag kan lova att du inte kommer känna sig försummad.

Din tillgivna,

Sofie

Ett smittande leende

Kan inte sluta skratta åt den här bilden! Tycker den är fantastisk!

Permanent

Är det inte fantastiskt vad man kan göra idag? Hittade detta på en frisörhemsida. Tänk att man kan göra så att man får permanent kort hår! Det är ju perfekt om man har bestämt sig för att man vill ha kort hår och har hittat en frisyr man gillar! Då är ju 920 kronor billigt för då behöver man ju aldrig klippa sig igen! Tråkigt bara om man ångrar sig förstås...

En lysande vit prick

Nu är Peace & Love slut och jag också. Nejdå, nu har jag sovit och vilat upp mig lite och ska förshoppningsvis vara tillbaka på bloggen lite mer. Här kommer min utomordentligt fina bild från igår, tagen med min mobil. Den där lysande vita pricken på scenen är Rihanna. Yeah, I know! Jättecoolt. Tänk att jag lyckades få en så bra bild på så nära håll va?

Kakor små, så långt ögat kan nå

Vissa har "legs that go on for miles and miles". Inte jag, men jag har kakor som gör detsamma, ungefär. Bakade kakor till ett café så ni behöver inte oroa er att jag ska äta upp allihop själv!
Måste ändå säga att det är något visst med ett baka mycket kakor på en gång och se alla ligga framför sig när man är klar. Kanske är det som att få en massa barn som sedan får en massa barn och så vidare, och sen sitta där i gungstolen och se på hela tjocka släkten som man har satt till världen? Fast kanske aningen mildare...