Lördag

Blus: Flash

Jeans: Flash

Linne: Flash

Skor: Åhléns

Vi har haft den här blusen på rea ett tag på Flash och då jag tycker mycket om min egen har jag inte förstått varför den fortfarande har funnits kvar osåld. Därför satte jag på mig den idag när jag skulle göra jobba för att se om det blev någon skillnad. Sålde tre stycken inom några timmar. Så kan det gå när man funkar som en levande skyltdocka på jobbet!

Samma blus

Igår köpte jag en blus på jobbet och idag sålde jag en likadan blus till en kvinna i 75-årsåldern. Tycker det är fascinerande att det finns kläder som passar bra på kvinnor i så otroligt olika åldrar. Jag tycker inte att blusen ser tantig ut på mig och inte heller såg det ungdomlig ut på henne. Det blev ett annat plagg på henne.
Sådant ser jag ganska ofta på jobbet då vi har kunder i väldigt blandade åldrar och det fascinerar mig ibland vilka kunder som väljer vilka kläder och hur vissa plagg blir så olika på olika människor. Roligast är det nästan när det kommer in tonåringar i butiken och köper plagg som jag stämplat som typiskt tantiga.

Färger för dig och för mig

De flesta har nog någon gång funderat över om de färger vi ser ser likadana ut för andra. Ser grönt ut likadant för mig som för dig? När du säger att himlen är så vackert blå, ser den ut som jag tycker att den gör då? Det vet man ju faktiskt inte. Däremot så tror jag att det gör det. Varför skulle det inte göra det liksom? Däremot så undrar jag ibland hur det kommer sig att vissa säger helt avvikande saker, att något har en färg som jag verkligen inte tycker det har. Som idag till exempel, när en kund sa att ett par väldigt tydligt röda shorts var rosa. Vad fick henne att tycka att de var rosa? Och en annan kund som sa att hennes klänning var blå. Jag anser att den var grågrön. Det är lite intressant att jobba i klädaffär på det viset, för man får höra en massa olika versioner om både vad saker har för färg och hur de ser ut. Folk har så mycket olika åsikter och smak så man vet aldrig vad man ska vänta sig för svar när man föreslår ett plagg.

Marmorerade mördegskakor

Mitt kakbak till mina kollegor blev succé förra gången så nu har jag bakat en ny laddning med en annan sort. Jag tycker ju om att baka som ni knappast kan ha missat, men vi kan ju inte äta hur mycket kakor som helst själva. Då är det ju perfekt med kollegor som gillar kakor!

Så nu har jag gjort i ordning en kakburk åt dem så jag får väl fylla på den när de är slut. Och nej, det är inte fjäsk, det är glädjespridning och jag tycker det är roligt.

Tacksamhetsförsök

Vaknar idag och har fortfarande väldigt ont i halsen, har sovit dåligt, det är återigen snö ute och jag ska åka och jobba. Är dock tacksam för:

- Att det finns rouge så man kan se piggare ut än man egentligen är.

- Att det finns fyra timmars arbetsdagar och att jag har en sådan just idag.

- Att snön brukar smälta fort som den råkar komma i maj.

- Att jag faktiskt har lite godis för ovanlighetens skull, som jag kan be om att få en liten sockerkick från.

Jobbkläder à la färgklick

Känner mig modig nu som har vågat mig på en sådan färg. Är ju verkligen inte en färg jag brukar ha (vet inte om jag någonsin har haft), men när man ändå köper jobbkläder kan man väl få chansa lite och prova något nytt! Ska testa idag på jobbet, få se hur det går.

Snällhetsförsök mot påskjobbare

Börjar ni vänja er nu med att se småkakor i bloggen? Kan tänka mig det! Dessa bakade jag till mina kollegor alldeles innan jag gick på "semester". Jag har ju liksom inte betald semester, men jag är ledig och vi är ute och reser så det känns mycket trevligare att säga semester. Tänkte vara lite snäll mot de som ska jobba över påsken, hoppas de blev glada. Vore ju trist om de är allergiska, bantar eller tar det som fjäsk. Nej, nog blir man väl bara glad när någon har bakat småkakor? Hoppas det!

Receptet på dessa havrekakor med kokos och russin är mitt eget och finns här!

Funderingar kring mina kunder

För er som inte vet det så jobbar jag som butikssäljare i en klädaffär. Det är en butik med damkläder och det är mestadels kvinnor i medelåldern som handlar där (även fast det finns en massa kläder som passar även för yngre!) och jag trivs väldigt bra med att det är just kvinnor i den åldern som jag får hjälpa. Vi har mycket fokus på personlig service.

Jag tycker att kvinnor i femtioårsåldern till exempel är lite bortglömda. Jag får den känslan ibland. Mycket handlar om barn, ungdomar, vuxna med småbarn och sen kommer pensionärerna. Det känns som att medelålders kvinnor ibland kommer lite i kläm. Jag får ofta intrycket av att de har lite svårt för att de har blivit äldre och självförtroendet sviktar lite, de hinner inte riktigt med, de ägnar eller har ägnat så stor del av sitt liv och sina pengar åt sina barn att jag tror att många har lite svårt att unna sig något själva. Det märks på en del kunder hur de verkligen lyser upp av att få en komplimang hur bra de passar i kläderna och får en liten självförtroendeboost och är lättade över att få köpa något åt sig själva. Jag vill verkligen ge dem den känslan!

Något som jag däremot tycker är lite svårt är vad man ska svara när kvinnorna, oftast med ett skratt, påpekar att de är lite fläskiga, har för stor mage och "är ju inte i samma form som förr". Vad säger man? Oftast överdriver de ju, men det är inte lätt. Jag vill ju få dem att känna sig snygga! Inte känner jag att jag heller kan ge mig in i någon diskussion kring deras vikt. Nej, jag hoppas att det räcker att hjälpa dem hitta kläder som passar, för det gör verkligen mycket att ha kläder som sitter snyggt, även fast man kanske har några eller många överflödiga kilon!

Halva reapriset

För ett tag sen när jag jobbade själv i butiken och inte hade några kunder på väldigt länge slängde jag ihop den här mindre seriösa dikten. Något var jag ju tvungen att sysselsätta mig med! Den började dock från min synvinkel och övergick i kundens efter en liten stund... Men vadå, i poesi får man väl göra hur man vill!

Kunder kommer, kunder går,
jag ensam här i kassan står.
Kvinnor, damer och små tanter,
handlar slut på sina kontanter.
Det känns lättare med röda lappar,
för när jag i kassan knappar,
blir priset plötsligt fågelsång
och då gör det inget om den är lite trång,
för i år ska man ju bli smal.
Man kanske även ska köpa en sjal?
Den kostar ju nästan ingenting,
det är ju halva reapriset när allt kommer omkring.
Ska man kanske ha något mer?
Av byxor kan man ju alltid ha fler!
Man borde kanske passa på!
Det gör ju inget om de är lite för små.
Visst, de kanske inte riktigt går igen,
men det gör de säkert sen!
"Då tar jag även dessa,
så slipper jag säkert stressa
och leta jeans när det är kris
för då är det ju inte samma fina pris."
Oj, nu blev det mer än jag hade tänkt!
Den blir nog inte populärt hos Bengt.
Men han vill väl att jag ska vara fin?
Då får han faktiskt hålla god min!
Han köpte ju nyss all den där bråten,
och så alla grejer till båten.
"Tack så mycket, då var det bra,
eller ett par strumpor kan jag ta.
Men nu skyndar jag mig ut,
annars kanske pengarna tar slut!
Då är det dags att gå,
tack så mycket. Hejdå!"

The night before dipperday

Nu skämmer jag bort er här och ger er en uppdatering så här kvällen natten till julafton. Inte illa va?

Idag kom jag hem efter jobbet med en enorm julklapp som jag fick från jobbet! Mycket trevligt! Det känns verkligen som att man har ett riktigt jobb när man får julklapp från jobbet.

Granen är klädd och ger ett vackert sken åt rummet.

Jag bakar chokladbollar och myser i min nya tröja som jag köpte idag på jobbet. Det är egentligen emot mina principer att köpa något åt sig själv så här nära jul, men jag har spanat in den jättelänge och idag råkade det vara en plagg som vi skulle sänka inför rean och då var den ju plötsligt mycket billigare så jag fick lov att slå till. Den är superskön!

Chokladbollarna.

Nu ska resten av julklapparna slås in. Godnatt!

Baguett

Jomenvisst. Jag borde jobba på Subway. Jupp, jupp.

Shopping på jobbet

Shoppade lite på Flash igår, butiken där jag jobbar. Blev dyrt och jag hade egentligen inte råd, men man är ju tvungen att ha kläder från butiken där man jobbar så klart och jag kände mig aningen trött på den svarta blusen jag har haft hittills bara.

Föll för den rostfärgade tröjan som jag visade här tidigare. Jag vet inte alls om det är en färg som jag passar i, men jag hoppas ju det. Det bästa var när jag skulle prova jeans. För det första tycker jag inte alls speciellt mycket om jeans vilket jag skrev om här där jag bedyrade att jag är en kjolmänniska (vilket fortfarande är väldigt sant!), och för det andra avskyr jag att PROVA jeans för det är nästan aldrig något som passar! Igår däremot så passade ALLA jeans jag provade! Det ni! Rätt sköna var de också, för att vara jeans. Sensation!



Tips och konstaterande: Flash har sköna jeans!

Ny på jobbet

Bloggandet blir lite lidande just nu känner jag. Är ny på jobbet och det tar på krafterna. Var så trött i morse så jag inte visste vad jag skulle ta mig till! Kan inte minnas när jag var så trött! Det är ett under att jag kom upp...



Längtar otroligt mycket efter att den här "ny på jobbet-perioden" ska vara över! Vill liksom vakna upp en månad senare och vara van. Men jag ska väl inte klaga för jag har ju äntligen fått jobb! Och jag tror att det kommer bli jättekul när man väl är van.



Nu ska jag fortsätta plugga jeansmodeller...

Första dagen

Vet ni vad? JAG HAR FÅTT JOBB! Äntligen? Förstår ni vilken lättnad? I fredags var det, men jag har varit bortrest i helgen och inte kunnat blogga och berätta. Det är i klädbutiken Flash i Falun och idag har jag min första dag. Är så klart nervös, men vet väl inte egentligen riktigt vad jag är nervös för, men så är det väl. Är man en sådan som jag som är rädd för att göra fel så blir det väl så... Däremot tror jag det blir jätteroligt när jag väl har vant mig!

Det är en butik med mycket personlig service och mycket återkommande kunder, så det ska bli roligt tycker jag.



Önska mig lycka till!

Vi söker jobb

Idag har jag och Marie sökt jobb på Kupolen. Så här såg det ut under sökandet...

Strand för butikschefer?

Håller på och söker jobb, men får inte tag i någon! Alla har ju semester! Jag börjar mer och mer tro på det som min syster sa för ett tag sen, att det finns en strand någonstans där det ligger hundratals butikschefer som firar sin semester tillsammans. Så måste det nog vara...

Jobbsökardag

Jag och Marie har sökt jobb i en massa butiker i Borlänge idag. Väldigt påfrestande faktiskt! Särskilt med tanke på att jag inte har mått något vidare idag. Och så tog det hela dagen!

Vi tog och åt en välbehövlig lunch i alla fall, dock en väldigt sen sådan. Men trevligt var det! Vi kunde konstatera att vi alltid har så mycket saker att prata med varandra om att vi inte hinner med och måste välja bort en massa samtal som vi hade samlat på oss sen sist och tänkt prata om...

Vi fick den här lappen när vi beställde mat. Vi kunde verkligen inte alls förstå vad "A" stod för! Skulle de ropa "AAAAAAAAA!" när maten var klar? Efter en liten stund utbrister Marie: "Men det kanske står 17!" Aaaaaa, vad smart man känner sig då...

Vet inte hur man gör

Helt ärligt, hur gör man för att inte känna sig helt värdelös när man inte får något jobb någon gång? Även fast man helhjärtat försöker! Jag vet faktiskt inte hur man gör. Jag försöker och jag kan inte. Jag tycker inte att andra är helt värdelösa som inte får jobb, men själv känner jag mig helt kass, otillräcklig och oönskad. Vill inte känna så, men jag har ingen aning om hur man gör för att låta bli.

Platsbanken

Första gången i mitt liv har jag fått napp på ett platsbanken-jobb, vilket förvånade mig väldans mycket! Det är ju hur många som helst som söker dessa jobb... Ska på intervju på tisdag. Så nu gott folk är det dags att hålla tummarna igen! (Börjar bli trött på att säga så nu...)

Tänker inte gå i ide

Det är fortfarande ganska kasst. Mitt humör far omkring lite hur det vill, ena stunden är jag ganska glad och hoppfull och i andra stunden är mitt humör i botten och jag känner mig helt uppgiven. Men det är bättre i alla fall!

I fredags kände jag för att gå i ide och inte träffa en enda människa under hela sommaren, för att slippa prata med andra. Bara sova och sova... Dock har jag insett att det nog inte riktigt är någon bra lösning. Tack vare snälla kommentarer av några bloggläsare och ett fint sms från min svärmor så kändes det lite lättare sen. Jag insåg att jag behöver mina vänner och min familj och jag kan inte stänga mig inne från dem... Och vilken otrolig tur att jag har Henric också!

Nu låter det ju som att jag har varit med om något mycket värre än jag har! Ett dödsfall eller liknande... Så är det ju inte, men det här med jobb har tyngt mig så otroligt länge och det här var droppen.

Tack för att ni läser och kommenterar! Ni anar inte hur glad jag blir för varenda kommentar!