Lucka 11 - En dikt jag skrivit idag

Pojken Patrik Persson plirade pillemariskt på pappa polisen. 

Pappa polisen predikade: 

"Pappor pimplar, pojkar passar pappors papegojor."

Pojken Patrik protesterade, pappan propsade. 

Pojken Patrik passade pappa polisens pratsamma papegoja Polly. 

Polly pinkade på Patriks plyschpyjamas, Patrik pustade:

"Patetiska pajas!" Patrik petade på papegojan Polly. 

"Polly provocera! Polly provocera!" pladdrade Polly. 

"Polly pinkade på Patrik" 

Patrik prackade på Polly potta. "Polly pinka på potta!"

Polly provade. "Prima!" påstod Patrik. 

Pappa polisen pekade paff på papegojan. 

"P-polly p-på p-potta?"

Patrik proklamerade pampigt: 

"Polly Patriks polare!"

Lucka 11 - En dikt jag skrivit idag

Försökte skriva en limerick och det började som en sådan, men sen fick jag inte ihop det så det blev en längre istället...

En tomtenisse från Örebro
Hade gömt tomtefars ena sko
Men nu hade han glömt var den fanns
Hittade den inte någonstans!
Vad skulle tomtefar nu tro?

Han hade kämpat sen januari för att vara snäll
Och borstat tänderna noga varje kväll
"Tänk om jag blir utan klappar,
och får sitta och sortera knappar.
Eller får jättemycket skäll!"

Han letade efter skon hela dagen
Ända tills han fick ont i magen
Han trodde först den blivit stulen,
men fick tips av Rudolf med röda mulen
att leta under snön uti hagen.

Och visst låg den där,
bland döda blommor och frysta bär
"Han har sådan fotsvett må du tro,
så därför grävde jag ner hans sko.
Även fast tomtefar är mig kär."

Nissen höll med om att den stank
Och inte var den särskilt fin och blank
"Men om jag har tur nu kanske jag får
någon liten julklapp ändå i år.
Om inte tomtefar är pank."

Limerickar

Jag har ju skrivit några gånger om att jag och min syster startade en skrivarklubb för ett tag sen. Att skriva limerickar var inte direkt lätt, men väldigt roligt! Här kommer två stycken limerickar som vi gjorde.

Min:

En stjärngosse från Järna

tappade bort sin pinne med stjärna

Han grät i sin strut

men blev tröstad till slut

för då fick han en ny av en tärna

Maries:

En smutsig hund från Falu stad
var bland lort och loppor alltid glad
”Så länge jag är om balansen mån
och inte faller i Faluån
så jag slipper av misstag att ta ett bad”

Mammas lilla son

Är alltid lika trevligt när man hittar en gammal lapp eller liknande med en dikt man har skrivit när man var liten. Den senaste jag hittade:

Mammas lilla son

var med om ett rån

när han stod i en bank

och nu är han pank.

Kort och gott, rakt på sak.

Två sorgliga sonetter

Skrev för ett tag om en skrivarklubben Gåspennan som jag och Marie startade för oss själva, för att få igång vårt skrivande. Första lotten föll på sonett. För er som inte vet vad en sonett är så är det ett versmått som bland annat Shakespeare använde. Ni kan läsa mer om vad det innebär här. Dock struntade vi i antalet stavelser denna gång...
Här kommer en var av våra sonetter: (Obs! Det är inga självbiografier om man säger så...Det är ganska lätt att det blir sorgligt av någon anledning!)



Min sonett:

En tanke etsas fast i sinnet;
jag kanske inte räcker till.
Jag suckar och drar av mig linnet
min mage är ej som jag vill.

Den putar ut, är inte platt
och ger mig kalla kårar.
Jag andas in, blir yr och matt
och kämpar hårt mot tårar.
Men hur jag än försöker tro
och skriker att jag duger
så vill föraktet hos mig bo
och viskar att jag ljuger.

En fånge i mitt eget skal,
tänk om jag bara vore smal!



Maries sonett:

Hon ville inte ha mig, och inte heller han
Min existens låste deras bojor
Fjättrade samman blott bitterhet hon fann
han flydde till nöjesvärldens kojor

Hennes kyla skrämde mig till perfektion
men inte ens då jag nånsin dög
Hans frånvaro var i svek en lektion
”När jag kommer hem blir allt bra”, han ljög

Grälen var min enda vaggsång
Kärlek blott en bräcklig dröm
Kanske förstod jag mitt öde en gång:
oälskad, ratad, vilsen och öm

En stackars krake i livets vår
full av blödande inre sår

Halva reapriset

För ett tag sen när jag jobbade själv i butiken och inte hade några kunder på väldigt länge slängde jag ihop den här mindre seriösa dikten. Något var jag ju tvungen att sysselsätta mig med! Den började dock från min synvinkel och övergick i kundens efter en liten stund... Men vadå, i poesi får man väl göra hur man vill!

Kunder kommer, kunder går,
jag ensam här i kassan står.
Kvinnor, damer och små tanter,
handlar slut på sina kontanter.
Det känns lättare med röda lappar,
för när jag i kassan knappar,
blir priset plötsligt fågelsång
och då gör det inget om den är lite trång,
för i år ska man ju bli smal.
Man kanske även ska köpa en sjal?
Den kostar ju nästan ingenting,
det är ju halva reapriset när allt kommer omkring.
Ska man kanske ha något mer?
Av byxor kan man ju alltid ha fler!
Man borde kanske passa på!
Det gör ju inget om de är lite för små.
Visst, de kanske inte riktigt går igen,
men det gör de säkert sen!
"Då tar jag även dessa,
så slipper jag säkert stressa
och leta jeans när det är kris
för då är det ju inte samma fina pris."
Oj, nu blev det mer än jag hade tänkt!
Den blir nog inte populärt hos Bengt.
Men han vill väl att jag ska vara fin?
Då får han faktiskt hålla god min!
Han köpte ju nyss all den där bråten,
och så alla grejer till båten.
"Tack så mycket, då var det bra,
eller ett par strumpor kan jag ta.
Men nu skyndar jag mig ut,
annars kanske pengarna tar slut!
Då är det dags att gå,
tack så mycket. Hejdå!"

Skrivarklubben Gåspennan

Idag startade jag och Marie en skrivarklubb. Skrivarklubben "Gåspennan" heter den. För oss två bara alltså. Vi ska försöka oss på att skriva på en massa olika sätt, en massa olika ämnen och former. Liksom för att komma igång med skrivandet. Vi lottade bland våra alternativ och först föll lotten på sonett. Det blir ingen mjukstart här inte!

Öppnade en ny skrivbok jag fick i julklapp. Härligt! Älskar skrivböcker med en massa tomma sidor som bara väntar på att fyllas...

Gaffel och kniv

Jag läste lite bland mina dikter jag skrev som barn och hittade den här:

Gaffel och kniv, du har ett liv
Ät makaroner, du vinner miljoner
Ät flundra, du vinner hundra
Ät is, du bli tjock som en gris
Ät lök, du blir en hök

Det jag gillar med den är att det inte finns något som helst sammanhang, men det gör inget för det rimmar ju... Det var så man tänkte. Och så logiken med att man blir tjock som en gris av att äta is, den är fin!

Barnsång

Förra veckan när vi var hos mormor och firade hennes födelsedag tog hon fram en sång som mamma och hennes bror skrev när de har små. Jag vet inte vad det var för melodi, men här kommer texten. Jag tyckte den var söt...

Vi pojkar, vi flickor i barnmöten gå
och somliga är gula och somliga är grå
och somliga är vita och somliga är bruna
och många många många många många äro små.

En resa mellan öar

Jag och min syster roade oss för några veckor sen med att skriva olika lappar med ord, dra några och tillsammans försöka skriva dikter av det. Typ "kylskåpspoesi" alltså. Här kommer ett av våra verk:

Kärlek växer stadigt
men farligt.
En resa mellan öar
i hårda vattendag.
Vem hoppas att det ska vara lätt?

Av: Sofie Hermansson och Marie Näsman

Den handlar om att kärlek kanske inte alltid är lätt, även om den är på väg åt rätt håll. Farligt betyder att det är alltid är en risk, man satsar allt. Det finns alltid en risk att bli sårad när man ger sig hjärta till någon.
För att ta sig till de hägrande öarna, de underbara stunderna i livet, måste man ta sig igenom de hårda vattnen också, för att komma dit. Man måste kämpa lite. Men vill man alltid ha det lätt? Vill man slippa kämpa och alltid ha de där öarna? Kanske ön känns vackrare när man har slitit lite för att komma dit?

Detta är vår tolkning, men det kanske finns fler?

Min häst har en...

Tänkte lägga upp lite bilder från dagen, men har glömt kameran hos födelsedagsbarnet, så det blir svårt... Lägger upp ännu en dikt från min barndom istället. Kan inte säga exakt hur gammal jag var, men någonstans i lågstadieålder.

Börja läs, min häst har en bläs.
Du är en tärna, min häst har en stjärna.
Säg hejdå, min häst är grå.
Köp dynamit, min häst är vit.
Hälsa på frun, min häst är brun.
Min tröja är stickig, min häst är prickig.

Är den inte fantastisk? Jag måste ha varit ett riktigt geni som barn! Ehum...

Iakttagelser i Norden

Nu har jag hittat en ny gammal dikt i mitt gamla rum! Jag tror att jag och min syster skrev den genom att skriva lappar med en massa ord och sen blanda, ta några och försöka göra en dikt av det. Här kommer en:

Iakttagelser i Norden
Uggla får kanin
Finns Sverige?
Himmelsk musik och svart litteratur.
Hav och grön skog.

Var så goda och tolka! Jag tror att det är någon slags beskrivning av Norden, vår export av musik och mörk litteratur, för det är väl ganska stort härifrån, eller hur? I alla fall från Sverige. Men finns Sverige?

Poesi från mitt gamla rum

Förra veckan var jag och rensade i mitt gamla rum (jag vet, jag är grymt seg och har massor av saker kvar där än!) och hittade en dikt jag hade skrivit på en lapp. Jag vet inte när jag har skrivit den, men det var då väldans vad längesen det måste ha varit, vilket syntes på handstilen, men jag vet inte riktigt när det kan ha varit. Om jag känner mig rätt så var jag inte hundra procent seriös när jag skrev den, men jag tyckte den var fin i alla fall:

Jag är en vän du inte ser,
men du är inte längre min väg när jag famlar i mörkret.
Du är min leksaksbil. Tut tut.

Fin va? Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka den, för den är ju så otroligt djup... Har ni några teorier?

Namnsdagsdikt

I förrgår hade Henric namnsdag och jag insåg det inte förrän hans mamma ringde och gratulerade honom. Därför skyndade jag mig att hasta ihop en namnsdagsdikt åt honom, och här är den:

Han är skäggig, lång och stark
och står med fötterna på stadig mark.
Han hjälper mig alltid i nöd
och förser mig med mitt dagliga bröd.
Hans dunderhonung är kaffe, messmör och lingonsylt
och det går inte en dag som han inte förgyllt.
På kvällen vill han aldrig sova,
men det vill han på morgonen kan jag lova.
Högerhanden är snabbare än ögat kan se
och den vänstra en riktig show kan ge.
En ton på rätta stället jämt,
han har nära till allvar och nära till skämt.
En stund i hans famn kan vara
bättre än man nånsin kan förklara.
Han tröstar mig alltid när jag gråter
och mina fåniga misstag alltid snabbt förlåter.
Han ger mig allt vad jag behöver
och han är min lyckliga fyrklöver.
Han är mitt livs dynamit
och min matchande pusselbit.
Ja, vem jag menar kan ni säkert gissa
det går väl knappast att missa?
Han gör mig helt betagen
och han har namnsdag hela dagen.
Jag är så glad att det var honom jag fick,
hans namn börjar på "Hen" och slutar på "ric".
Det är mannen som mitt hjärta vann,
ja, det finns ingen som han!

Purjolök

Purjolökens gröna längder,
kan skäras tunnt, det blir till mängder.
De ger smak åt soppa och gryta,
men Henric vill hellre ha ”sill ô tyta”
Men om löken inte passar en mas
kan man alltid köpa flera och sätta i vas
Men vad är det jag säger? Nu ljuger jag smått,
för nog tycker Henric att purjolök är gott!

Av: Sofie H

Den är en aning intern dikt. Henrics föräldrar hade köpt många purjolökar idag och satt i en vas nämligen, och då uppkom den här dikten. För de som inte vet det så är "Sill och tyta" en maträtt som man äter i Järna, som Henric gillar...

H-dikt

Henrys högra hand har hundra hack.

Hans hund högg hårt, hundra hugg.

Hunden högg hungrigt, Henry hastade hem.

Hemma höll Henry handen högt.

Hunden hasade harmset hem.

Av:Sofie H

Bagarens bula

Berta blåser bagarens blåa bula. Bagarens bakåtkullerbytta blev bara brak.
Bagarens bula brister! Bagaren blöder, Berta blir bedrövad. Berta betalar bagarens billiga bandage. Blodiga bagaren bölar: "Billiga bandage betyder bara begravning!"

B-dikt av mig