Förra veckan var jag och rensade i mitt gamla rum (jag vet, jag är grymt seg och har massor av saker kvar där än!) och hittade en dikt jag hade skrivit på en lapp. Jag vet inte när jag har skrivit den, men det var då väldans vad längesen det måste ha varit, vilket syntes på handstilen, men jag vet inte riktigt när det kan ha varit. Om jag känner mig rätt så var jag inte hundra procent seriös när jag skrev den, men jag tyckte den var fin i alla fall:
Jag är en vän du inte ser,
men du är inte längre min väg när jag famlar i mörkret.
Du är min leksaksbil. Tut tut.
Fin va? Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka den, för den är ju så otroligt djup... Har ni några teorier?
1 kommentar:
Oj! Grymt djupt. Typ att du bara är en leksak som din gamle vän bara leker med, men inte bryr sig om. Som en leksaksbil. Men du bryr dig inte riktigt, därför lade du till det lite ironiska "tut tut".
Skicka en kommentar