Jag har just blivit nekad mitt drömjobb och jag tänker inte låtsas som att det inte gör så mycket. Ska jag vara ärlig så är jag helt förkrossad. Jag har varit så sjukt nära att få jobb flera gånger nu, de senaste månaderna. Om ni bara visste... Förra gången hände något, men av hänsyn till de inblandade tänker jag inte berätta vad som hände, även fast en av de inblandade betedde sig väldigt illa mot mig. Dock tänker jag inte hänga ut någon så jag tänker inte säga mer än så här. Sen dök det här jobbet upp, som en räddare i nöden, men det blev inget. Det blev inget för någon av oss som varit på intervju och provjobbat, för det blev fixat på annat vis.
Nu står jag här utan jobb till sommaren. Det blev ingenting av någonting. Ingenting! Jag har svårt att förstå att det kunde bli så här. Det är för sent nu, för om några dagar är det juni och ett sommarjobb nu kan jag ju bara glömma.
Jag orkar inte med detta längre. Jag orkar inte säga till en enda människa till att jag är arbetslös eller att jag söker jobb! Jag känner mig så fruktansvärt dålig! Så liten och okunnig. Jag orkar inte höra allas beklagande ord, och se hur synd de tycker om lilla mig. Jag vill inte ens fundera över vad en del kanske tänker om mig. "Stackars Sofie, hon lyckas aldrig få något jobb." En del har till och med kommenterat hur knäppa de själva skulle bli av att inte ha något att göra om dagarna. Det känns ju lagom bra att höra... De kanske tror att jag skriver dåliga CV:n eller inte gör bra ifrån mig på intervjuer, men det är inte sant! Jag känner för tillfället inte för att träffa någon alls på hela sommaren.
Jag jobbade på Indiska ett tag. Det var fantastiskt roligt och jag trodde att turen vände ett tag! Sen kom en tjej i personalen tillbaka och jag blev utan jobb igen. Tillbaka i samma situation igen. Enda skillnaden är att jag har fått butikserfarenhet. Kanske det är därför jag har fått lite fler napp nu ett tag. Dock har alla fiskar släppt så jag har fått gå hungrig.
Vet verkligen inte vad jag ska göra nu.
2 kommentarer:
:( Jag ska be för en snabb och bra lösning! Jättekram!
Nej usch, att gå arbetslös är bland det värsta som finns - jag vet vad du menar, har också varit där. Se bara till att inte ge upp. Kör hårt!
Jag tycker att det är bra att du vågar vara ärligt besviken. Det är så lätt att man bara försöker vifta bort sina negativa känslor, utan att erkänna dem för sig själv och ta itu med dem.
Skicka en kommentar