Jag kan inte komma på ett direkt favoritminne, eller snarare, jag kan inte bestämma mig om ett, och jag har ju till exempel redan berättat om den bästa dagen i mitt liv och där har jag ju många favoritminnen som ni förstår.
Däremot kan jag berätta om ett lite roligt minne från när jag var liten. Jag var inte jätteliten, men i sisådär tioårsåldern. Jag och min syster Marie brukade leka en speciell lek när vi var ute i snön. Vi lekte slavar och stod och hackade stora klumpar ur snöhögar som vi sedan packade en hel pulka full med och körde iväg och lastade över dem någon annanstans. Emellanåt var det någon som ropade "prisa konungen!" och vi skulle då buga oss djupt tills slavdrivaren ropade "återgå!" eller "fortsätt jobba!" och lite andra förolämpningar och spydigheter där emellan, såsom "latmaskar" och "slöfockar". Vi kunde stå och hålla på sådär i flera timmar. Jag undrar verkligen vad idén kom ifrån och hur det kunde vara så roligt, men det var det!
Vi brukade leka leken på nyårsaftons kväll också för att det skulle kännas som att det var krig dessutom när man hörde fyrverkerier på avstånd. Då blev det extra spännande! Det är ett fint minne om än lite knäppt.
1 kommentar:
Hahahahahha! Underbart! Typiskt en sån sak jag också hade kunnat leka i timtal förr i världen! Snö var så bra på det sättet.
Skicka en kommentar