Det kanske inte är den bästa julen jag har haft, men jag kan faktiskt inte bestämma mig om vilken jul som jag tycker är bäst. Däremot kan jag berätta om ett minne från en jul.
Jag var fem år och hade före jul sett en mjukishermelin i någon affär. Tror det var B&W eller någon sådan. Jag blev helt förälskad i den där hermelinen och ville så otroligt gärna ha den och sa det till mamma såklart. Men det fick jag ju inte och ni kan ju tänka er hur besviken jag blev då.
I alla fall så blev det julafton och tidigt på julafton gick jag och kikade på alla kassarna med julklapparna som stod i hallen som hos mormor. Där såg jag ett rött paket med små guldstjärnor på. Det såg så trevligt ut tyckte jag och så klämde jag på det och kände att det var mjukt. Jag älskade mjuka paket mest av allt för då fanns det chans att det innehöll en "mjukis" (som vi kallade dem, gosedjur alltså) och det var ju det bästa jag visste. Därför önskade jag så innerligt att det där fina paketet skulle vara mitt.
Senare under julklappsutdelningen så visade det sig att paketet var till mig! Och gissa vad det innehöll? Hermelinen såklart! Lyckan var total! Hon förblev från den stunden den bästa av alla mjukisar och fick namnet Melina. Hon var det viktigaste jag hade och det som jag tänkte att jag skulle rädda först om det skulle brinna. Det tänkte jag många gånger.
Jag kan fortfarande, 17 år senare, tydligt minnas hur lycklig jag blev den julen och det är fascinerande vad glad man kan blir för en grej när man är liten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar