lördag 1 maj 2010

Hemska drömmar

I natt drömde jag en jättehemskt dröm! Jag drömde att jag var oskyldigt dömd för något och skulle avrättas. Utan rättegång.
Vi var i en jättestor sal med fullt med folk. Alla jag kände var där. Jag hade på mig en klälång beige klädnad i säckväv eller något. Jag hade ingen aning om hur jag skulle avrättas, det verkade ändras hela tiden. En stund verkade det som att jag skulle dränkas. Vi var framme på en stor scen och det blev så otroligt utdraget hela tiden. Efter ett tag bestämde jag mig för att spela galen av någon anledning! Jag vet inte riktigt om jag hade någon plan eller hur det var...
Nej usch, det var verkligen hemskt! Jag vet inte hur det gick, för jag tror jag vaknade. Ni kan ju tänka er hur glad jag blev av att vakna sen och se Henric ligga bredvid mig!

Jag drömde för ungefär ett halvår sedan också att jag skulle avrättas. Då hade jag fått brev från något som kallades "Makten". Ungefär som försvarsmakten liksom, fast bara makten. Något statligt eller så, med stor makt. I brevet stod det att jag skulle avrättas för att jag inte hade jobb och körkort. Då var jag liksom värdelös. Jag trodde att det var ett skämt först för så där kunde de väl inte göra i Sverige, tänkte jag, men jag berättade det för Marie och hon talade om att hon trodde att det stämde.

Det låter ju som att jag tycker att jag är helt värdelös eller något för att jag inte har jobb och körkort och drömmer att jag ska avrättas för det! Varför drömmer jag sådant där? Så hemskt drygt... Det jag drömde i natt berodde nog säkert på att jag är stressad för att det är så mycket jag oroar mig för just nu. Jag har sovit ganska dåligt hela veckan, och drömt lite extra konstigt, men detta tog priset! Usch!

2 kommentarer:

Erica Oline sa...

Känner igen den där stressen och oron över framtid och jobb och allting. Jag går ständigt omkring med en undermedveten oro över allt sånt. Tur att man har en man iaf så att man är två om att dela på framtiden och att "försörja" varandra, att man inte är ensam :)

Det där med "makten" känns lite skrämmande. Jag har tappat tilltron för "staten" och "makten" mer och mer ju mer jag lär mig och pluggar. Märker av mer och mer hur kääässt allting egentligen är. Tror väl inte att de kommer att döda de som är "misslyckade" men det finns ju liknande historiska hemskheter som tidigare ägt rum...

Sofie sa...

Ja, det håller jag med om. Känns tryggt att vi är två som kan dela på problemen och hjälpas åt att lösa dem :)

Ja, visserligen är det ju en del inom staten och så som är dåligt och ibland helt sjukt, men jag har då inte helt tappat förtroendet för det, för då tror jag det blir jobbigt att leva och känna sig trygg. Jag är ändå glad att jag är född i Sverige! Det kan vara mycket, mycket värre på många andra ställen...