Dag två. Mår bättre och verkar därmed ha klarat mig! Har fortfarande inte spytt. Är bara slut, har huvudvärk och är grymt stel i kroppen efter att ha legat här i mer än ett och ett halvt dygn...
Jag har faktiskt lite svårt att förstå dem som inte tycker att man kan ha tur i oturen. Som inte tycker att man kan vara tacksam för att det inte blev värre än det blev, om man är med om något dåligt. Tacksam för att man överlevde bilolyckan med bara benbrott. De som inte kan förstå att man kan vara tacksam då, utan tycker att man enbart bör vara besviken för att man var med om en olycka överhuvudtaget. Jag kan ärligt talat inte förstå mig på det! Då måste det ju bli olidligt!
Visst, jag hade varit glad om jag hade sluppit bli sjuk nu överhuvudtaget, men nu är jag istället tacksam och lättad över att jag slapp bli så där sjuk som de två andra i huset blev. Tycker det känns så mycket bättre att ha den inställningen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar