torsdag 3 maj 2012

Första maj-picknick

Första maj var en riktig pangdag! (Även fast man kanske kan tänka sig att dagen innan är mer av en pangdag generellt då det brukar smälla en hel del...) "Inte ett moln så långt ögat kan nå..." ljöd signaturmelodin för dagen. Solen sken hela dagen och det var varmare än det har varit hittills detta år. Jag och Marie hade bestämt oss några veckor tidigare att vi skulle baka "hastbullar" och ta med oss ut på picknick i Kolgår'n och vi kunde inte ha valt en bättre dag! Bullarna är inte vackra, men goda är de ändå! Svårt att få något med russin vackert... Men döm inte bullen efter russinen, om man säger så!

Marie var laddad!

Perfekt solningstemperatur. Det är nu man ska vara ute och sola om man är som jag och har lite svårt att sola när solen är som varmast om jag inte har chansen att ta mig ett dopp.

Här får ni en glimt av vår fina utsikt.

Te i termos, russinbullar och pladder i timtal.

Så bra kan man få det om man är syster med den här bönan! (Ursäkta att jag kallar dig bönan Marie, det föll mig bara in och jag har aldrig använt det förut så jag tyckte det var lite kul.) Brukar ni inte ha "picnic in the park" så lyd mina ord och gör det en ledig dag! Ni kommer inte att ångra er! Det är sådant man minns senare.

2 kommentarer:

Marie sa...

Hm, det första jag tänkte på när jag såg rubriken i rss-läsaren var: "Åh, var hon på picnic! Vad härligt ju - det borde man göra! Undrar var hon var?"
Sen kom jag på att jag ju varit med. Blir hjärnan sån av för mycket bakning tro? Förresten fantastiskt hur mycket man hinner tänka på en bråkdels sekund!

"Svårt att få något med russin vackert!" -- Haha!

Ja, jag var laddad -- dagen var ju kanon, så jag tyckte det skulle passa bra...

Böna? Vit böna, så här innan sommaren... :)

Var en härlig dag! Perfekt 1 maj! Ska vi göra det till tradition, månne?

(Borde jag gjort om detta till 6 kommentarer istället för en enda lång??)

Sofie sa...

Marie: Hehe, då sprack ju liksom min sista rad "Det är sådant man minns senare." Tydligen gör man inte det, åtminstone inte du ;) Men ja, vi gör det till en tradition, då blir det kanske inpräntat till slut :)