Idag fyller min man år och det är nästan lika roligt som när jag själv fyller år, fast på ett annat sätt. Det är fantastiskt att jag idag får fira Henrics födelsedag för sjätte året i rad! Första födelsedagen jag var med var när han fyllde arton, när han blev myndig alltså. (Jag är lika gammal själv kan jag ju tillägga) Tänk vad åren går! Så små vi var då! Fast det kände man ju inte då... Då hade vi varit ett par i bara fyra månader och hade hela framtiden framför oss. Det har vi ju nu också, men vi har lite mer dåtid nu också. En mycket fin dåtid och jag ser fram emot all framtid också och älskar nuet.
Nu vill jag bara hurra för världens bästa make som jag älskar oändligt mycket och som jag är så glad att få dela alla dagar med! Hipp hipp, hurra! Hurra! Hurra! HURRAAAAA! (Trumpetfanfar!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar