Henric tog den här bilden förra veckan. Höstens sista blomma. Det känns som att jag vill säga något poetiskt om det, men kommer inte riktigt på något bra. Det kanske räcker där egentligen, den har något poetiskt i sig själv. Tänkte säga något om hur fantastiskt det är att trots att allting dör nu på hösten så kommer det ju en vår igen, men kom inte på hur jag skulle säga det heller. Nu ger jag upp mina försök i att skriva något fint, bilden är fin, det räcker!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar