Det känns så otroligt avlägset nu att tänka tillbaka på mitt år i Malung nu. Jag tänkte på det nyss när jag berättade något för Marie. Tänkte på hur jag levde, vad jag gjorde, vad som var bättre då än nu och tvärtom. Nästan allt är bättre nu, utan tvekan! Men det är intressant att tänka tillbaka på hur man mådde, hur man prioriterade och vad man tänkte på på den tiden.
Jag och Henric hade väl lite av ett distansförhållande då kan man säga. Eller ja, det hade vi väl. Det var 6 mil emellan oss. Det värsta var att Henric repade nästan varenda dag och vi träffades inte så speciellt ofta. Någon gång i veckan ibland bara, ibland oftare dock. Dessutom visste vi inte alltid när vi sa hejdå när vi skulle ses nästa gång. Det var det värsta! Vet man att "vi ses på torsdag!", då kan man ta sig igenom det, men hade man ingen aning om när vi skulle ses nästa gång, då blev det nästan outhärdligt. Åtminstone för mig! Vissa dagar kunde vara helt förstörda på grund av detta. Nej, usch! Tack och lov för att jag får vakna upp och somna bredvid Henric varje dag! Kärlek är underbart men det kan vara otroligt jobbigt när man saknar varandra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar