Jag sitter och funderar på det här med väntan. Till exempel att vänta på svar om ett jobb, som jag gör nu, eller något annat liknande. På ett sätt är det otroligt skönt att jag är klar med intervju och allt så att jag bara kan vänta och se, och att jag har gjort allt jag har kunnat. Å andra sidan finns det en frustration i det, att jag verkligen inte kan göra något mer nu, för att påverka. Jag kan bara vänta. Det är väldigt delat.
Jag är väldigt trött på att inte ha mer jobb än min dansgrupp som jag leder en gång i veckan. Jag har på tok för mycket ledigt! Visserligen är jag inte en sådan som inte kan hantera ledig tid, som blir rastlös så fort man inte har något planerat. Så är jag faktiskt inte alls. Jag skulle tycka att det skulle vara jobbigt att vara så, att känna att man måste vara konstant sysselsatt med "meningsfull " aktivitet, varenda vaken timme om dygnet. Jag tycker det kan vara otroligt skönt att ha en helg framför sig som man vet är helt tom, och som man kan fylla med vad som helst, och man har inget planerat!
Dock finns det gränser och den har jag kommit till för länge sen. Man uppskattar ju sin lediga tid mycket mer när man inte har den jämt, så att säga. Nej, nu får det vara nog!
1 kommentar:
Åh, jag vet lite hur det känns, när jag sökte jobb höll jag på att bli tokig av själva ovissheten. Att man inte visst när man skulle få jobb, när all den där lediga tiden skulle ta slut. Då kan man inte riktigt njuta av den.
Hoppas hoppas hoppas du får jobbet! Annars hoppas jag att något annat dyker upp inom kort!
Skicka en kommentar