Historien som den förrymda kaninen

Idag skulle jag och Marie gå ut och äta lunch tillsammans och när jag kom utanför dörren stod hon och min granne utanför dörren och tittade på vad jag trodde var en katt. Kollade man närmare på den såg man att det var en kanin som skuttade för sig själv. Ingen av oss visste vem kaninen tillhörde, men grannen fick till slut fatt på den och vi var tvungna och gå, så jag kommer inte få veta hur kaninhistorien slutade förrän jag träffar på grannen nästa gång. Vi får verkligen hoppas att den kommer tillrätta. Hoppas inget stackars barn sitter och gråter över sin försvunna kanin bara...
I situationer som denna brukar jag alltid tänka mig vad som skulle hända om det och det hade hänt... Till exempel vad som skulle ha hänt om jag hade tagit hand om kaninen. Vad hade jag gjort? Var hade jag lagt kaninen? Vad hade den fått att äta? Den hade förmodligen fått bo i vår dusch tills jag hade hittat ägaren och fått vårt kylskåps för nuvarande enda morot så länge. Ja, så fortsätter tankarna hur långt som helst tills jag inser att det faktiskt var grannen som tog hand om den. Är ganska svag för just kaniner dock, så nog hade jag inte direkt haft något emot att vara kaninvakt en stund om det hade behövts.

I brist på bild på kaninen i fråga så får ni en paintkanin av mig. (Ja, jag hoppas att jag kan rita finare bilder i paint om jag skulle lägga ner lite mer tid på det...)