4 - Min tro

Jag tror att många jag känner tror att jag är uppväxt i en typiskt kristen familj, men det stämmer faktiskt inte alls. Min mamma är kristen, men kanske inte så praktiserande. Jag var på ”kyrkans barntimmar” när jag var 4-5 år, och sen var jag på läger som anordnades av en kyrka en gång per år. Men that´s it ungefär. Vi har inte bett bordsbön, gått i kyrkan speciellt mycket, eller ens läst julevangeliet på julafton, även fast det kanske är många som tror det... Så alltså, att bli kristen, vilket jag är, är något jag har beslutat mig för själv, utan påtryckningar från familj. Förutom att min syster är kristen förstås.

Många tror att kristen blir man bara genom att antingen vara uppväxt med det eller att man blir hjärntvättad (vad nu det egentligen innebär...?), men jag tror att för att tro, på riktigt, så måste man känna att det verkligen håller och prova det själv.

För mig är det på något vis en självklarhet att tro. Dock tror jag inte för att det ”känns betryggande” att tro på ett liv efter detta” och att det egentligen har att göra med att jag är rädd. Nej, jag tror för att det känns fullständigt logiskt och självklart, och känns fullständigt ologiskt att inte tro att det finns en Gud med tanke på hur fantastiskt allt i denna värld fungerar. Hur fantastisk är inte naturen och hur allt hänger ihop? Och kroppen är ju helt otrolig fascinerande, tycker ni inte? Bara grejen att den läker sig själv liksom! Och alla känslor och tankar vi har, och vad vi kan producera! Och att vi kan föröka oss! Allt detta tycker jag är ett bevis på att vi måste ha blivit skapade av mycket tanke, planering och kärlek bakom och inte bara av en slump. Det tycker jag är helt och hållet uppenbart! Sen finns det ju mycket dåliga saker i världen också, men det är en annan historia... Jag tror inte det är Guds verk eller straff.

Sen finns det ju en massa frågor kring allt. Jag har också en väldig massa frågor, och har långt ifrån alla svar, men jag tror egentligen att det är bra. Jag tror att frågorna gör oss nyfikna och gör att vi försöker ta reda på saker. Och jag tror det är viktigt att inte bara köpa allt, utan att ifrågasätta. Jag ifrågasätter massor och ibland har jag ingen aning om svaren...

Det är nog många som uppfattar kristen tro som bara flum och visst, det kan jag faktiskt förstå, för nog finns det många flummiga delar av det, som liksom ofta kommer på köpet, men som egentligen inte behöver höra till. Jag tror absolut inte att man bara kan bli kristen om man är lite vimsig och väldigt känslosam. Jag tror att det passar alla människor, även om man är jordnära och gillar konkreta saker byggt på fakta. För tron på Gud är så mycket mer än en flummig känsla, det är en livsstil också, och en relation. Men inte som många tror en livsstil med en massa regler och förbud, utan snarare en livsstil med oanade möjligheter. Dessutom finns det är stor trygghet i att tro, att tro att Gud är med oss i precis allt vi gör och att bön har verkan, för det tror jag. Verkligen!

Jag skulle kunna skriva många sidor om detta, men då finns det risk att det inte är så många som orkar läsa. Den risken är redan stor, för det har redan blivit väldigt långt och jag vet att väldigt många läsare tvekar att läsa ett inlägg på en blogg om det är längre än några rader, och inte innehåller någon bild... Men som sagt, det skulle kunna fyllas ut väldigt mycket mer och har ni frågor så är ni välkomna att ställa dem!