Sömnprat

Igår kväll gick jag och lade mig mycket tidigare än Henric för han skulle sitta kvar och greja med sin förstärkare. Jag somnar efter en stund och Henric fortsätter jobba, väldigt tyst för att inte väcka mig (vi bor i en etta). Sen råkar han tappa en liten insexnyckel i golvet som faller med ett litet diskret "pling" i golvet, och jag ubrister plötsligt, i sömnen: "Hemskt vad du väsnas!"

Ibland kan man ju fråga sig hur mycket man är medveten om i sömnen. Hörde jag det där lilla, och var jag i så fall ironisk? Eller drömde jag något helt annat?

Favoritvers

Idag fick jag för mig att lyssna på en version av I denna ljuva sommartid. (Ni vet, så där lagom till hösten), en väldigt fin version dessutom, och jag måste säga att detta är min absoluta favoritvers:

När jag hör trastens glada sång,
när lärkan jublar dagen lång
högt ovan fält och backar,
då kan jag icke tiga still.
Min Gud, så länge jag är till
för livet jag dig tackar.

...med ett fint crescendo på rätt ställen. Å, så vackert!

Hål i öronen

Idag tog jag hål i öronen för första gången i mitt liv! Tyckte att det var dags nu. Jag gjorde nyligen en liten deal med mig själv att "får jag jobbet så tar jag hål i öronen" och då fick jag ju lov att hålla det. Så nu är det äntligen gjort! Jag känner mig dock lite efter...

Kriminalserier

Kriminalserier i all ära, jag kan tycka det är roligt att titta på, men det finns en grej som jag nästan alltid irriterar mig på. Eller ja, irriterar mig låter är väl kanske lite överdrivet, för det får mig att låta som en onödigt arg person.
Nej, men det finns en grej som jag alltid hakar upp mig på. (låter inte det bättre?) Jo, nämligen det att när folk blir intervjuade av poliser, hemma eller på jobbet, så ska de alltid göra en väldig massa saker samtidigt. Vattna blommor, diska, fortsätta jobba, vad som helst. Jag antar att filmskaparna vill ge lite liv åt scenerna och undvika långa scener där karaktärerna bara sitter och tittar på varandra, men ändå.
Jag har alltid tyckt att det känns så ologiskt. Om en polis skulle knacka på hos mig och fråga mig något om någon jag känner, vare sig det det handlar om någon nära eller ytligt bekant, så skulle jag väl i alla fall ta mig tid att sitta ner och svara, utan att pyssla med en massa saker samtidigt. Jag vet inte om folk i USA och England (det mesta utspelar sig ju där) inte har så stor respekt för poliser, men det tror jag väl. Alla verkar alltid så otroligt nonchalanta och ofta verkar de bara irriterade och verkar tycka att de bara blir störda. Det är klart att en del karaktärer kanske är sådana, men långt ifrån alla, och deras beteende stämmer inte alltid så bra med karaktären i övrigt, när han eller hon verkar totalt oberörd över att bli intervjuad av poliser, ofta angående mord dessutom. Nej, så tror jag inte att det skulle vara i verkligen, inte så ofta i alla fall.

Lyckan är stor!

JAG FICK JOBBET!!! Har verkligen svårt att förstå att detta är sant. Jag har väntat och väntat och till sist höll jag på att bli knäpp för att hon aldrig ringde och då tog jag till slut mod till mig och ringde och frågade. Lite otålig för man bli. Jag kunde verkligen inte tro min öron när hon sa att hon vill att jag ska komma och provjobba! Och så lät hon så där positiv som hon alltid gör, varenda gång jag har pratat med henne. Å, vad roligt det känns!

Jag kände mig ganska så självsäker i början och hade hopp. Det kändes bra på intervjun och så, men ju mer tiden går blir man ju lätt mer och mer osäker (jag i alla fall) och glömmer hur det kändes, så nu de senaste dagarna har jag faktiskt inte trott att det det fanns någon chans nästan. Därför är jag lite i chocktillstånd just nu...

För er som undrar vad det är förr jobb (ville undvika att säga det tidigare) så är det ett jobb på Indiska i Falun. Det är visserligen "bara" som extrapersonal som kan jobba när det behövs, men för mig är det ändå hur bra som helst. Det är en bra start, och det är ett jobb jag verkligen vill ha. Nu ska jag gå och fortsätta vara glad :)

Igår var frustrationen stor, nu är det lyckan som stor istället. Enorm!

Frustrationen är stor

Jag kan bara konstatera att försäkringskassan har ett sjukt system, när det gäller bostadsbidrag. Det räknas ut per år, vilket kräver av en att man i princip ska kunna se in i framtiden och veta precis vad man kommer tjäna det kommande året. Jag och Henric kunde ju inte veta förra hösten om vi skulle få sommarjobb eller inte i år, och vad vi skulle tjäna. Nu fick vi lov att ändra då vi tjänade mer och fick igår beskedet att vi inte får något, och att vi får lov att betala tillbaka flera tusen som vi fick tidigare under året, för de tyckte att vi fick för mycket. Men vi behövde det ju DÅ! Nu får vi alltså leva på 800 kr mindre i månaden OCH får lov att betala tillbaka.

Jag behöver det där jobbet mer än någonsin nu och vill ha det mer än någonsin! Jag kan inte beskriva hur mycket jag vill ha det! Men än har jag inte fått svar... Sitter och väntar på att telefonen ska ringa, men den är tyst. Nej, jag känner mig helt uppåt väggarna!

Frustrationen är stor.

Borlängebo

Sverigedemokraterna blev tredje största parti i Borlänge och fick absolut mest makt här av alla kommuner i Dalarna. Kan säga att jag är ännu mindre stolt över att vara Borlängebo nu. Jag vill flyyyttaaaaa!

Säger inte mer än så. Lägenhet i Falun önskas hyra! En tvåa till bra pris, gärna centralt. Tack!

Valrörelse och småkrig

Nu är det ju som ingen kan ha missat valrörelse och alldeles snart riksdagsval. Eller ja, idag är det ju. Jag tänker inte ge mig in på att prata politik, men jag tänkte säga några saker.
Jag tycker faktiskt det är lite jobbigt med allt detta. Att veta vad ens vänner tänker rösta och vad de hatar. Jag tycker faktiskt det kan vara lite tråkigt att veta vad alla har för politiska "tillhörigheter", för på något vis kan det vara svårt att koppla bort det. Att koppla bort de där tankarna om att "jaha, han är vänsterpartist, då är han nog så där", eller "jaså hon är folkpartist, då tycker hon sådär om det där". Does it make any sense? Eller är det bara jag som ofrivilligt kan fastna i de där tankarna?
Jag tycker det är lite jobbigt att se hur ens vänner delar upp sig i två sidor och ser ner på varandra och avskyr varandras åsikter. Hur det konstant pågår små krig, inte minst på facebook.
Alla vill ju egentligen Sveriges bästa, men har olika metoder och tankar om hur det ska gå till. Tänk på det nästa gång du blir arg, det ska jag försöka med.

Ledig tid

Jag sitter och funderar på det här med väntan. Till exempel att vänta på svar om ett jobb, som jag gör nu, eller något annat liknande. På ett sätt är det otroligt skönt att jag är klar med intervju och allt så att jag bara kan vänta och se, och att jag har gjort allt jag har kunnat. Å andra sidan finns det en frustration i det, att jag verkligen inte kan göra något mer nu, för att påverka. Jag kan bara vänta. Det är väldigt delat.

Jag är väldigt trött på att inte ha mer jobb än min dansgrupp som jag leder en gång i veckan. Jag har på tok för mycket ledigt! Visserligen är jag inte en sådan som inte kan hantera ledig tid, som blir rastlös så fort man inte har något planerat. Så är jag faktiskt inte alls. Jag skulle tycka att det skulle vara jobbigt att vara så, att känna att man måste vara konstant sysselsatt med "meningsfull " aktivitet, varenda vaken timme om dygnet. Jag tycker det kan vara otroligt skönt att ha en helg framför sig som man vet är helt tom, och som man kan fylla med vad som helst, och man har inget planerat!
Dock finns det gränser och den har jag kommit till för länge sen. Man uppskattar ju sin lediga tid mycket mer när man inte har den jämt, så att säga. Nej, nu får det vara nog!

Det var det det

Intervjun kändes bra. Det kändes avslappnat och trevligt och jag tycker att jag fick fram till jag ville ha sagt. Nu återstår bara väntan och en nervös sådan. Vill så gärna!

Intervju

Imorgon ska jag på arbetsintervju klockan tolv. Jag är så klart nervös inför detta. Inte främst för själva intervjun (jo, det också så klart) utan för att jag inte ska få jobbet. Jag vill så otroligt gärna ha det! Jag tror att jag skulle trivas jättebra, det ligger i Falun vilket jag helst vill, butikschefen är jättetrevlig (ja, det är en butik) osv, osv...
Så nu får ni hålla tummarna för mig allihopa!

Kroatien Del 5 - Summan av kardemumman

Jag kan bara sammanfatta med att säga att Kroatien är otroligt vackert och härligt... Dygnet runt! Särskilt när man reser med en sådan underbaring som jag reste med! Rekommenderas alltså starkt av oss båda, om du vill åka till ett vacker och avkopplande ställe. Vi bodde dock inte alls på något partyställe, vilket vi själva var väldigt glada för, men är man på jakt efter det ska man nog inte åka till Gradac. Vi var dock bara ute efter ett perfekt ställe för vår bröllopsresa där vi kunde få koppla av, och det var precis vad vi fick!

Härmed avslutar jag nu min bildserie från resan. Tjohej!

Kroatien Del 4 - Dubrovnik

Vi följde med på en dagstur till Dubrovnik, som är en gammal, men ack så liten stad med en stadsmur runt sig. Innanför murarna fanns 23 kyrkor (!) och många, väldigt smala gränder och det var restauranger och caféer i nästan varanda gränd.

För att komma till Dubrovnik var man tvungen att ta sig igenom en bit av Bosnien, så där har vi också varit, ett land på köpet alltså!

Det måste ju dokumenteras. Här är Henric och Sofie i Bosnien.






Väldigt mycket utsmyckade byggnader.






Henric hade med sig en "riktig" kamera, alltså en analog systemkamera. Vi har dock inte framkallat de korten än, men det ska bli spännande att se sen. Har ju verkligen sin charm att framkalla när man inte har sett korten innan...

Det kändes som att man var i Italien eller så ungefär. Har dock inte varit där, men det är som man föreställer sig det, med dessa smala gränder och höga hus.

Särskilt när de hänger tvätt på det här viset! Underbart!

Alla pizzor i Kroatien verkar vara stenugnsbakade! Det är något HELT annat det!


Riktiga turister! Den här bilden tog en restaurangägare som hoppade fram när vi försökte ta kort på oss själva. (Han hade riktigt bra röst, borde satsa på opera eller liknanade.)

Kroatien Del 3 - Hotellet

Hotellet vi bodde på var ett väldigt fint hotell, men ganska litet. Hotel Marco Polo, hette det. Ca 25-30 rum, vilket gjorde att det kändes väldigt personligt och frukostpersonalen kände igen en och hade koll på att Henric ville ha kaffe och inte jag, osv. Och så var de ju så otroligt mysiga, trevliga och serviceinriktade!
Hotellet låg förresten bara ca 5 meter från havet, vilket var hemskt bekvämt och bra.

Här bodde vi längst in.

Detta är det otroligt mysiga "vardagsrummet".

Poolen var ute, fast ändå inne...

Här kan man se hur nära havet hotellet låg.

Vi gymmade faktiskt på vår bröllopsdag! Det tycker jag är imponerande, vi som aldrig gymmar annars...

Jacuzzin som vi aldrig hyrde, men det såg allt bra fint ut!

Frukosten var helt FANTASTISK! Dessutom var det väldigt härligt att få sitta ute och äta den, alldeles vid vattnet.

Fruktbåt.

Kroatien Del 2 - Båtresa

Efter ett par dagar hoppade vi på en dagstur med en båt som gick till några öar mittemot Gradac, där vi bodde. Det var härligt att sitta där uppe och andas havsluft. Och så fick vi ju några timmars sol och bad på en av öarna. Mycket lyckad dag!

Jag älskar verkligen turkost vatten!

Bergen var stora och vackra!

Det var inte sandstränder, utan runda fina stenar.

Dessa palmer ser ut som ananas!

Kroatien Del 1 - Resan och bröllopsdagen

Nu har det nästan gått två veckor sen vi kom hem från resan, så det kanske är dags för mig att lägga upp lite bilder. Jag har inte skrivit alls sen dess bara för att jag inte har förmått mig till att lägga upp någonting från resan ännu. Segpropp. Nu görs det i alla fall. Så för den som är intresserad; varsågod! och för den som tycker det är urtråkigt, titta bort!

Glada och peppade inför resan!

Utsikten var helt looovely!

Jag för mig redo för första badet.

Som ni kanske vet firade vi även vår första bröllopsdag under första riktiga dagen vi var där. Kan inte tänka mig ett bättre ställe att fira den på!

Här åt vi vår bröllopsmiddag. En liten skojig tillfällighet var att servetterna vid borden var vikta precis som på vårt bröllop.