Gifflar med äppelmos

Jag bakade gifflar med hemmagjort äppelmos som Henrics mamma kokat

Det föll på ton"fallet"

Igår fick jag samma kommentar av två personer. Jag hade nämligen lockat håret (så som jag på något vis orkade under hela högstadiet och stor del av gymnasiet). Först på morgonen av kassörskan, medan jag gräver i väskan efter plånboken:
"Vilket fint hår du har."
Lät uppriktigt och jag blev glad för en fin kommentar från en "främling."

Senare:
"Men vad Sofie var fin idag då!"
Kanske låter som en minst lika trevlig kommentar, men där föll det på tonfallet. Jag kan ju ha fel, men det lät mer på något vis som det betydde "Oj, vad Sofie har gjort sig till då."

Det ligger en hel del vikt på tonfallet när man säger saker kan man säga! Den första kommentaren gjorde mig nöjd med mitt hår, den andra fick mig att känna som att det var typ överdrivet lockigt, eller så. Att jag såg löjlig ut kanske.
Fast så är det ju möjligt att jag, liksom många tjejer/kvinnor, krånglar till det lite, "tolkar" lite för mycket...

Frierier

Har suttit och gottat mig en stund nu i andra människors berättelser om sina frierier. Jag blir nästan tårögd, och känner mig urlöjlig där jag sitter!

Då vet ni alltså vad jag fördriver tiden med ibland! Men det finns faktiskt väldigt mycket olika varianter. Dock är jag så konservativ att jag tycker det är många gånger roligare att läsa om när mannen friar...

Kanelbullarna

Hemmafru

Idag provade jag på en intensiv dag som hemmafru. Undervärderat "yrke" måste jag säga!

Jag bakade kanelbullar (tog hela kvällen), lagade mat, handlade, dammsög, tvättade toaletten, tvättstället, diskade, torkade disk, städade osv.
Sen var jag ganska slut! Tänk att på detta även lägga till sysslor som att tvätta, laga mat åt flera personer, hinna umgås med make och ta hand om barnen. Kvinnor (och män såklart) som hanterar detta; det är beundransvärt!

På ny ort

Jaha, då är man inne på sin andra vecka i skolan nu då. Tusentals nya intryck, nya ansikten, och nytt, nytt, nytt. Men ändå kommer jag inte på något att skriva nu!

Idag har jag träningsvärk. En gång i tiden (för sisådär tre månader sen) dansade jag varje dag i skolan. Sen kom det ett sommarlov som liksom svepte med sig en hel del lathet på samma gång. Den latheten var smittsam och förde olyckligtvis med sig ännu mer lathet som i sin tur...ja, ni fattar.
Eftersom jag var danslärare, och inte elev, igår så får man inte ligga på latsidan inte. Det känner jag av nu.

Jag hoppas på post när jag kommer hem. Risken, nej CHANSEN! (noga det där!) är nog dock liten. Du som läser detta, och vet med dig att det var ett tag sedan du skrev brev till mig, kan ju se det som en uppmaning att ta fram papper och penna.

En tjej här i datasalen sitter och pratar franska med någon över Internet. Jag tyckte hon sa något om "psykopat"! Är det mig hon menar?!
Oj, nu tyckte jag hon sa "marsipan"!

Nu ska jag nog börja dra mig hemåt. Min mage har nämligen talat om det för mig... Blir det korv eller sallad till middag? Det är frågan. Vi åt korv till lunch... Då blir det sallad.